Efter kontakt med Vävbutiken och lite hjälp på traven så fixade sig väven till slut.

Jag tog ner väven från vävstolen, drog ut förskedningen och började om från början, men började från vänster den här gången som jag alltid annars gjort. Innan hade jag börjat från höger eftersom det stod så i boken jag köpte.
Den här gången gick allt som smort och skälen ligger där dom ska, så ikväll ska vi dra på väven och INTE glömma bomspröten den här gången.

Nu börjar jag längta igen. Den här gången måste det gå bra ända till slutet. Eller hur?

Det hade varit så himla trist om jag skulle behöva göra om allt igen. Kanske jag kan börja solva i em. Håll tummarna.

Ja, det har gått troll i min vävstol. Efter många år har jag bestämt mig för att börja väva. I somras inköptes en begagnad Glimåkra i bra skick. Den ställdes upp och jag hade en varp på vinden jag bestämde mig för att dra på. Men ack och ve, den hade legat fuktig vid nåt tillfälle så trådarna gick av hela tiden. Jag hade en helt ny varpfläta liggande i plastpåse som inte varit fuktig, så jag tog den istället. Med hjälp av min man så kom den på vävstolen med alla förberedelser, trodde jag. När jag börjat solva, hade solvat ca en tredjedel så såg jag bomspröten ligga i en hög på golvet. F…..N, jag hade glömt sätt i dom. Tänkte att nåja, det går väl att fixa utan att dra ur solven, så jag började fläta upp varpen från bommen.
Glömde bara flytta med skälstickorna, så där var byebye med den varpflätan.
Skam den som ger sig. Jag skickade efter en ny och fick vänta nån vecka.
Igår förskedade jag och vi skulle dra på den på vävstolen. Men först måste skälskickorna flyttas bakom skeden. Där sket det sig. Fick över den första, men inte den andra. Trådarna gick i kors.
Har nu skickat mail med bild till stället jag skickat efter den på. Troll, troll, troll i vävstolen.

Blev även en motorvärmare på Ö&B och så passade vi på att käka hamburgare när vi ändå var där. Dom är supergoda.
Ja, så gick den här dagen.

Jag har liksom inte genom åren förstått att hon fått sån genomslagskraft med den boken, men tydligen gick alla föräldrar på det. Kanske var det lättaste sättet. Och då kan man ju fundera över hur dessa barn som blev fostrade efter hennes bok har det idag. Vad jag vet så är väl boken fortfarande populär.
Hur ser den generationen ut idag? Som blev fostrade efter Anna Wahlgrens bok!

Jag var gammaldags jag, läste Spock och lyssnade på sunda förnuftet.

5000 fåglar har ramlat ner från skyn nånstans i världen. Mayaprofetian tror somliga. Kan man tro om man läste om jordskredet utanför Trondhjem igår också. Konstiga saker händer.

Men annars är det som förr. Folk i media går in för att smutskasta alla dom kommer åt.
Noomi Rapace t ex. Hon pratar om dirthy salt i en pratshow och genast har hon blivit en patetisk drogare. Samtidigt visar dom några inte så speciellt snygga bilder på henne när hon gjort illa foten och får hjälp ut i bilen.
Jag såg inslaget där hon var på pratshowen på You Tube. Hon var helhärlig. Jag tycker det är så himla roligt att det går så bra för henne “over there”. Ska absolut se nya Sherloc Holmes.

Juholt stackarn, kämpar och kämpar, men i motvind. Han får fanken ingen chans att visa vad han duger till. Ett förbannat misstag och han är körd.  Det är rena häxjakten. Nu kan ju inte jag avgöra om han är duktig eller inte.

Kan ingen skjuta in lite positiv energi i mediavärlden, för just nu är den bara negativ. Allt går ut på att avslöja och sparka på allt och alla.

God journalistik? ha ha

Svenskättlignar till oss som bor i Amerika  har släktforskat så jag har farfars släktträd som går ända bak till 1500 talet och längre går kanske inte att komma, men man kan ju försöka.

Sen finns det ju så många grenar man vill forska i, på farmors sida till exempel.
Och så är jag nyfiken på mammas släkt också och tänkte kika lite på det också, men jag känner att jag behöver hjälp, så jag har gått med i en släktforskarförening och också anmält mig till en kurs på ett studieförbund som börjar i januari nångång.

Tänk att man kan bli så begeistrad. Det här hittade vi på farfar. Ett registreringskort till första världskriget, med hans namnteckning. Spännande. Farfar föddes 1878, emigrerade till Amerika när han var ca 20 och bodde där i ca 20 år, kom hem till Skåne, skaffade en lite gård, skaffade en piga. Gjorde henne med barn tre gånger, och var sen tvungen att gifta sig med henne så inte gubbarna i byn var tvungna att ta hand om henne och barnen. Romantiskt värre. Farmor var ca 20 år yngre än farfar.

Jag har även en misstanke att vi härstammar från Snapphanarna, men har inte kommit dithän än.

Alexander Bard vill se Robin i Globen, så är det bara.

Läser en bok nu som uppmanar till att försöka tänka tvärtom. Vi har ju hört allt som oftast att vi ska tänka positivt för då mår vi bättre och det är ju sant. Men när man får t ex ont i bröstet av nån onaturlig anledning så är ju första tanken att det är hjärtat som bråkar.
Jag har artros i bröstryggen och väldigt ofta ont i bröstet. Jag vet det, och rusar inte iväg till läkaren så fort jag får ont. Jag får intala mig själv att det är artrosen och inget annat och så får jag inrätta dagsrutinen efter det. Och det går över. Förutom för nån vecka sen, då jag fick vansinningt ont i bröstet när jag andades. Efter två dygn ringde jag 1177 som tyckte jag skulle åka till akuten. Där misstänkte dom propp i lungorna och gjorde magnetröntgen. Jag var inte sjuk.
Tänkte att det var artrosen som bråkade, men efter några dagar blev jag ordentligt förkyld. Så det var nog en kombination av förkylning och artros.
Ledsen blev jag över förkylningen för min ena son med familj skulle övernatta här för vidare färd norröver och jag såg jättemycket fram mot det. Dom har två små barn, varav ena är några månader så jag tyckte det var onödigt att dom skulle bli smittade. Jag gav mig katten på att bli frisk innan dom kom, två dagar senare. Och det blev jag, nåja, nästan frisk iallafall. Hostan satt i, men inte så farligt. Dan innan dom kom var jag någorlunda frisk, ingen förkylning, snuva eller varken ont i hals eller huvud. Men däremot i vänster ben. Det kändes som det skulle gå av. Många sa åt mig att ringa 1177 för det kunde va en propp (hmmm) men jag brydde mig inte om det. Jag skulle va frisk och alert när dom kom.

Och det var jag.

Tyvärr verkar det som om jag har den där bakterien Mycoplasma som det står om i tidningen idag. Samma symtom. En tiondel utvecklar lunginflammation. Inkubationstiden är 1-2 veckor. Jag tänker på mina små barnbarn.
Förhoppningsvis hade jag inte kvar bakterien.

Sensmoralen av det här inlägget är att att man kan vända på orden hypokondri och psykosomatiskt. Göra dom positiva. Låter knepigt, men lät bättre i boken jag läste.