Deisy

När slutade jag tänka? När slutade jag använda hjärnan?
Jag har systematiskt stängt av min hjärna och valt den lättaste utvägen.
Jag undrar varför?

Jag har under tre år levt i en situation som har dränerat mig på energi och tankekraft. Jag har låtit livet gå förbi mig och tänkt att det går så länge det går, sen går det inte längre.
Nu slutade det med en krasch. Men det är slut iallafall och jag försöker hitta en balans i tillvaron igen. Det är inte lätt.

Jag hade kunna fortsätta sjunka och låta livet ha sin gång, jag hade kunnat gå här som en vandrande zombie och inte bry mig om omvärlden. Leva i min fysiska ångest. Om jag inte vetat att det finns en väg ut. Och jag jobbar häcken av mig för att hitta den.

Jag vaknar med ångest, går här och fysiskt tror jag är sjuk, men mentalt vet jag att jag inte är det. Att det är ett syndrom på stress. Min inre kropp rusar samtidigt som yttre kropp inte gör ett dugg. Det är obalans. Jag har börjat att aktivt försöka få en balans mellan det fysiska och det mentala. Det inre och det yttre. Det är skitjobbigt, men jag har gjort det förr och jag vet att det funkar. Hur dåligt jag än mår på morron, så blir det bättre frampå dan, när jag har peppat mig själv.

Men jag blir ändå förundrad över hur kroppen kan reagera på olika situationer. Jag trodde jag varit med om det mesta, men tydligen inte. Och jag blir förundrad över hur tanken kan påverka hur man mår.

Post a Comment