Jag har börjat äta conserta igen. Är andra dagen idag.
Jag var så på väg ner i mig själv och hade ingen aning om hur jag skulle få balans i mitt liv, eller överhuvudtaget kunna leva och inte bara vara.
Så hamnade jag vid ett vägskäl, som jag gjort förut några gånger och insåg att antingen, eller…….
Då jag är en överlevare, så valde jag eller……

Jag hade kommit överens med min ADHD sköterska att jag skulle vänta med börja med conserta och under en tid göra som min familjeläkare rådde mig. Äta sobril, både för min värk och för min inre stress. Värken hade jag mest för min inre stress.

Men hur skulle jag kunna arbeta mig ur det här tillståndet om jag bedövade mig med sobril. Jag skulle hamna i ett ingenmansland. En i statistiken. Jag är inte skapt sån.

Så, med lite hjälp från min man och mina söner bestämde jag mig för att skippa sobrilen och börja med consertan.
När väl beslutet var taget så kände jag att det var rätt. Jag kom ur mitt destruktiva tillstånd och började se livet igen.

Tänk vad mycket jag missat dessa månader, då jag enbart levt i mitt eget huvud. Eller rättare sagt, då jag inte levt i mitt huvud, utan gjort allt för att slippa tänka, slippa känna, slippa ta tag i ……….

Nu tänker jag invänta våren