Deisy

Ibland förändras livet på ett ögonblick. Det kan ske i det yttre, man får ett nytt jobb, en ny kärlek, ett barn eller ett barnbarn och allt tar en helt ny riktining.

Det kan också komma innifrån. Någon säger något och helt plötsligt öppnas en dörr i ens inre. Inte förrän den öppnas inser man att den varit stängd. Man ser allt i ett nytt ljus. Ens självbild förändras i grunden och man undrar hur i he-te har jag kunnat göra såhär mot mig själv. Varför stängde jag den dörren. Varför satte jag in mig i ett fack.

Och så tittar man sig omkring och inser att många många andra människor också satt in sig i fack och man kan inte ta sig ur, hur man än förösker. Därför att man inte är medveten om att man gjort det. Man bara grubblar över varför allt känns så hopplöst och jobbigt. Man har hamnat i en labyrint. Har man tur hittar man utgången, men har man otur så irrar man omkring därinne i all evighet.

Som ett frö i vinden
vänder jag mig sakta om
och låter energin
ta mig till säker plats

Där jag kan landa
krypa ner i jorden
gro
få rötter
och sakta ta mig upp
mot ljuset….

Det jag undrar är: Kommer den här insikten att förändra nåt?